Brückenanlage zwischen Altem und Neuem Hafen, Brokomplex i Bremerhaven, Tyskland

Brückenanlage zwischen Altem und Neuem Hafen spänner över en förbindelsekanal som grävdes 1925–1927, 12,5 meter bred och 8 meter djup och skämtsamt kallad Panamakanalen. Över den går två rullklaffbroar: en smal järnvägsbro på 4,75 meter och 17,55 meter lång samt en bredare vägbro på 8,5 meter och 15,80 meter lång. Ett fyravånings tegeltorn för maskinerna rymmer manöverrummet ovanför motorerna.

Eftersom slussen från Geeste till Gamla hamnen fylldes igen 1933 grävdes 1925–1927 en förbindelsekanal, 12,5 meter bred och 8 meter djup, mellan Gamla och Nya hamnen, skämtsamt kallad Panamakanalen. Samtidigt byggdes två klaffbroar i förlängningen av H.-H.-Meier-Straße (tidigare Keilstraße), och anläggningen togs officiellt i drift i början av 1928. Sedan 1992 är den ett skyddat byggnadsminne.

Invånarna kallade skämtsamt den 12,5 meter breda och 8 meter djupa förbindelsekanalen som grävdes 1925–1927 för „Panamakanalen”. Anläggningen behåller sin teknik från 1920-talet och Bremens monumentvård kallar den ett utmärkt vittnesbörd om hamn-, trafik- och brobyggnadsteknik. I det tegelklädda maskinhusets övervåning ligger fortfarande kontrollrummet med utsikt över anläggningen.

Broarna har en fri höjd på 5,51 meter (18 fot) och kan manövreras manuellt vid strömavbrott genom ett speciellt drivsystem. Tillträde är alltid tillgängligt, och besökare kan se de tekniska installationerna från utsidan.

Tre små maskinhus vid varje ände rymmer elmotorer och ett genialt backupsystem som kan manövreras för hand utan ström. Detta nödsystem visar tillförlitligheten hos en ingenjörslösning som är över 100 år gammal.