Ehemaliges Schlösschen Franziskaruhe, später Werkskasino der Maxhütte, Kulturhistoriskt monument i Sulzbach-Rosenberg, Tyskland.

Schloss Franziskaruhe är en treflygelanläggning nedanför Rosenbergs slottsberg: en tvåvånings putsad mittbyggnad med två väldiga hörnpaviljonger, barocka fönsteromfattningar, ett stort valmtak och en altan på baksidan. Envåningsflyglar flankerar den; södra flygeln har ett litet torn, norra flygeln står fristående. En trädgårdspaviljong från 1920 med mansardtak öppnar sig genom pelare på två sidor.

Paviljongen byggdes på order av Maria Franziska Dorothea Christina, pfalzgrevinna och mor till den blivande kungen Maximilian I Josef; den stod klar 1785 och kallades första gången Franziskaruhe den 27 juli 1786. Den utökades 1788, troligen med sten från Rosenbergs slottsruin. Efter hennes död 1794 gick den till Ambergs borgmästare Michael Girisch och 1805 till den franske emigranten Karl von Malcomes. Maxhütte köpte den 1922; den 7 april 1934 beslutades i dess sal om sammanslagningen av Sulzbach och Rosenberg. Den genomgick grundliga renoveringar 1964 och 2011.

Byggnaden skiftade från en adlig bostad till en social mötesplats för industriarbetare, vilket visar hur industrisamhällen återanvände aristokratiska egendomar för sina egna behov.

Byggnaden ligger nedanför Rosenbergs Schlossberg, ovanför Rosenberg, och nås till fots från staden. Sedan 2018 finns ett daghem i en del av huset, och Bayerns länsamt för kulturminnesvård söker köpare via sin fastighetsbörs, så tillträde till interiören är inte säkert. Trädgårdspaviljongen från 1920 med mansardtak syns från området.

I trädgården står en paviljong uppförd 1920, en byggnad med mansardtak som är öppen på två sidor genom pelare. Den är skild från sommarhuset från 1785 och visar hur marken senare inreddes som ram kring egendomen.