Mariä Himmelfahrt, Katolsk kyrka i Bayern, Tyskland

Mariä Himmelfahrt är en katolsk salkyrka med vita väggar och rött tegeltak, uppförd 1939–1942 av Karl Schmidt Senior som Chorturmkirche. I vänstra änden står ett fyrkantigt torn med blå klocka och gyllene romerska siffror, krönt av ett brant pyramidtak med gyllene kors. Fem höga välvda fönster med rödaktiga fönsterbleck löper längs långväggen; till höger skyddar en förhall på stenhällar den mörka dörren.

Kyrkan byggdes mellan 1939 och 1942 och är fortfarande den enda katolska gudstjänstbyggnaden som finansierades av nazistregeringen under andra världskriget. Detta ovanliga stöd från den tiden gör den till en sällsynt religiös byggnad från eran.

Barockinredningen kommer från den tidigare vallfartskyrkan Mariä Himmelfahrt i Pappenberg, en by som utrymdes för övningsfältet Grafenwöhr. Högaltaret tillverkades av Johann Michael Doser 1719 för 142 gulden och förgylldes 1721 av Johann Thoma Wild från Auerbach. De två sidoaltarna är vigda åt sankt Sebastian, rest 1640 under en pest, och sankt Florian, rest 1634 efter en brand i Pappenberg. Det högra altaret bär en målad kopia av Pappenbergs nådebild med en inskrift om flykten till Prag under svenska kriget och återuppsättningen 1798.

Kyrkan ligger i Wolfskofen, en by i Mintraching, på mark som omlokaliseringsbolaget RUGES köpte för den flyttade Pappenbergs församling. Ingången är genom det taktäckta portpartiet vid långsidans högra ände, buret av stenpelare. Byn ligger nära Grafenwöhrs övningsområde, så man tar sig vanligen dit på väg.

En snidad Rosenkransmadonna från 1530-1540-talen visar hantverket från sen gotik genom detaljerade draperier och fint snideri. Detta konstverk kommer från en tid flera århundraden innan den moderna kyrkobyggnaden uppfördes.