Gamighübel, bergstopp i Dresden, Tyskland

Gamighübel är en 187 m hög granodioritkulle nordväst om Dresdens stadsdel Kauscha som genombryter Pläner-lagren från cenoman och turon. På ytan finns en forntida bränningsklippa bevarad, med håligheter och stenfickor fyllda av skalig kalksten och kalkmergel. Kullen är bevuxen med slån och andra rosväxter, omgiven av kalktorräng och torra havreängar.

Namnet Gamighübel förekommer första gången 1592 i domstolsboken för Kauscha och Gaustritz och kommer från det slaviska ordet kamjen för sten. Från 1800-talet drev bönder från Kauscha, Leubnitz och Torna flera stenbrott på kullen och bröt granodiorit främst för anläggning av stigar och vägar. Brotten blottade många kritafossil, som geologerna Hanns Bruno Geinitz, Louis Agassiz och August Emanuel von Reuss beskrev.

Namnet Gamighübel kommer från slaviska kamjen, 'sten', och förekommer första gången 1592 i Kauschas domstolsbok. En sägen berättar om dvärgar som bröt guld och ädelstenar inne i kullen; deras hammarslag hördes ända till Leubnitz, och efter att en kyrkklocka ringt gav de sig av med sin skatt över Elbe.

Kullen ligger på öppen åkermark nordväst om Kauscha och sydväst om Torna, utan markerad startpunkt; man närmar sig via fältvägar från någon av byarna. Marken är kalkrik torräng på berg, stadiga skor hjälper. Eftersom sluttningen är ett skyddat område (FND 79) bör man hålla sig på befintliga stigar och i kanten av torrängarna.

Enligt sägnen bröt dvärgar guld och ädelstenar i Gamighübel, och vid gynnsamt väder hördes deras hammarslag ända till Leubnitz. Bortdrivna av en kyrkas klockringning tog de sig en månskensnatt över Elbe, belönade färjkarlen rikligt och grävde ner sin skatt i Helfenbergstrakten.