Stadtkirche Vaihingen an der Enz, Kyrkobyggnad i Vaihingen an der Enz, Tyskland

Stadtkirche Vaihingen an der Enz är en sengotisk basilika av ljusbeige och krämfärgade stenblock under ett brant brunt tegeltak. Tornet kröns av en mörk spira i flera steg med urtavla och ett litet guldornament. Under takfoten ligger fyra små spetsbågiga fönster; den nedre fasaden har två höga spetsbågiga fönster med mörkt spröjsat glas, ett runt fönster med treflikigt masverk och en välvd entréport. Inuti bär tio åttkantiga kolonner ett ovanligt högt mittskepp.

Grundstenen till nuvarande kyrka lades den 2 augusti 1513 på platsen för ett treskeppigt mariakapell med torn från 1200-talet. En brand 1618 förstörde interiöret, som Heinrich Schickhardt återuppbyggde 1619 på uppdrag av hertig Johann Friedrich av Württemberg. En stadsbrand den 17 augusti 1693 lämnade bara murarna; restaureringen utfördes 1698–1701 under Johann Christoph Hegelmayer.

Kyrkan är en station på Europarådets Heinrich-Schickhardt-kulturväg, uppkallad efter byggmästaren som ledde återuppbyggnaden 1619. Namnet Marienkirche, Vår Frus kyrka, ersattes av Stadtkirche först i mitten av 1800-talet. Den tidigare Peterskirche, stadens ursprungliga församlingskyrka, användes senare som begravningskyrka och sedan som gymnastiksal.

Besökare kan vanligtvis komma in i kyrkan på vardagar för att se arkitekturen och interiören. Helger och gudstjänsttider tenderar att vara mer trafikerade, så lugnare tider är bättre för ett avkopplat besök.

Kyrkan är en station på Europarådets Heinrich-Schickhardt-kulturväg, uppkallad efter byggmästaren som återställde interiören efter branden 1618. Schickhardt placerade predikstolen på den mellersta av de fem norra kolonnerna, med läktare på tre sidor och alla bänkar riktade mot den.