St. Bartholomäus, Romersk kyrka i Blankenburg, Tyskland

St. Bartholomäus är en kyrka med tre skepp som ligger på en sluttning nedanför det stora slottet i Blankenburgs gamla stad. Byggnaden visar romansk arkitektur med senare ändringar och intar en central position mellan slottet ovanför och torget nedanför.

Byggandet av den treskeppiga romanska församlingskyrkan började under greve Siegfried II, och 1203 nämns Theodericus plebanus de Blankenburg som den första prästen. År 1252 byggdes den om till klosterkyrka för ett dubbelkloster med världsliga kaniker och cisterciensernunnor, med gotiskt kor, två sidokapell och nunnegalleri. Kanikstiftet upplöstes 1305 och klostret 1532 under reformationen, varefter St. Bartholomäus åter blev församlingskyrka.

Fyra givarfigurer i koret representerar grevarna som finansierade bygget. En renässanspredikstol från 1582 visar snidade representationer av tro, kärlek, hopp och rättvisa.

Kyrkan ligger på sluttningen ovanför gamla stan och nås till fots från torget; Harzer Klosterwanderweg passerar här som en etapp. Orgeln i ett 1891 års hus byggdes om 1931 av Furtwängler & Hammer och restaurerades grundligt 2009/10 av Jost Truthman. Vid västra ingången finns ett korsformat minnesmärke över hertig Friedrich Wilhelm, den 1815 stupade ”svarte hertigen”, och Blankenburgs stupade.

Orgelhuset är från 1891, men själva instrumentet byggdes om 1931 av Hannoverfirman Furtwängler & Hammer enligt Orgelbewegungs principer, med pipor återanvända från Wilhelm Bodens romantiska orgel (1838/39). Jost Truthman i Frankfurt (Oder) restaurerade det 2009/10. Av de fyra bronsklockor som anskaffades 1858 smältes tre under första världskriget och ersattes 1922 av gjutstålsklockor.