St. Andreas, Luthersk kyrka i Verden, Tyskland

S:t Andreas är en enskeppig sengotisk tegelkyrka med kor och sandstenstorn i väster, uppförd under 1200-talets första fjärdedel. Skeppets tre travéer bär rundbågiga kryssribbvalv, absiden en halvkupol, och de yttre långväggarna har strävpelare. Tornet höjdes med två våningar under sengotiken.

Omkring år 1000 stod här en första byggnad av natursten, möjligen biskopens privata kapell. Den nuvarande sengotiska tegelkyrkan med sitt sandstenstorn i väster uppfördes under 1200-talets första fjärdedel för ett kanikstift som biskop Iso grundade 1220. Under sen gotik höjdes tornet med två våningar och en sakristia byggdes till på norra sidan.

Kyrkan är uppkallad efter aposteln Andreas. Dopfunten från 1649 skänktes av en svensk officer, och den medeltida målningen ovanför altaret, som visar Kristus med de fyra evangelisterna, upptäcktes först vid moderna renoveringsarbeten. Den äldsta av tornets tre klockor är från 1200-talet; de två andra göts 1958 och 2021.

St. Andreas ligger direkt söder om Verdendomen; man tar sig dit till fots över domkyrkotorget med sandstenstornet i väster som riktmärke. Långhuset nås från väster, och de förhöjda sydfönstren från sen gotik syns längs södra muren.

Den äldsta av tornets tre klockor är från 1200-talet; de två andra göts 1958 och 2021. Orgeln byggdes 1981 av den hannoveranska firman Emil Hammer och har 13 stämmor på två manualer och pedal, med en tremulant som verkar på hela verket och en cymbelstjärna.