Maria Immaculata, Församlingskyrka i Biburg, Tyskland

Maria Immaculata är en romansk pelarbasilika i Biburg, uppförd på en latinsk korsplan av opudrade kalkstens- och tuffblock. Den ljusgrå kvaderfasaden och det branta röda tegeltaket omsluter ett långhus med höga rundbågiga fönster och en lägre rad små bågöppningar. Två 36 meter höga torn med gröna pyramidtak och kors reser sig över sidokoren vid den högra änden.

Biskop Otto av Bamberg erhöll 1125 borgen Biburg av greve Heinrich I av Sittling och hans hustru Bertha, och kyrkbygget började genast. Den romanska pelarbasilikan invigdes provisoriskt 1133 och högtidligen 1140 av biskoparna i Regensburg och Bamberg. Klostret upphöjdes till benediktinabbotdöme under abbot Eberhard, senare ärkebiskop av Salzburg. Efter att nunneklostret brann 1278 lät munkarna välva sidoskeppen i gotisk stil från 1394 och långhuset före 1532.

Kyrkan är vigd åt den obefläckade avlelsen, därav namnet Maria Immaculata. Sedan 1785 är den Biburgs församlingskyrka, en roll som tidigare tillhörde den gamla S:t Stefanskyrkan, som revs. Gravmonumentet över saliga Bertha von Ratzenhofen, klostrets medgrundare, flyttades hit 1968 från pilgrimskyrkan i Allersdorf och står i norra sidoskeppets absid.

Kyrkan ligger på en höjd ovanför Abensdalen vid Hallertaus norra utlöpare. Västportalen, en gång den enda ingången för personer utanför klostret, är oskyddad mot väder och vind; en andra ingång finns på södra tvärskeppets västra sida. Alla fyra klockorna hänger i södra tornet, så norra tornets ljudöppningar används inte.

Norra tornets ljudöppningar fyller inte längre sin funktion: alla fyra klockorna hänger i södra tornet. De två 36 meter höga tornen reser sig över sidokoren, deras övre våningar genombrutna av parade bågöppningar, och kröns av pyramidtak med kula och kors.