St. Sebastian, Würselen, Romersk-katolsk kyrkobyggnad i Würselen, Tyskland

St. Sebastian är den katolska församlingskyrkan i centrala Würselen, uppförd av ljust krämfärgat murverk med grå stensocklar. Det till stor del romanska västtornet från 1150–1200 bär i dag ett pyramidtak i stället för den barocka spira som förstördes 1944. Långhuset som Laurenz Mefferdatis ritade 1725 byggdes 1906–1908 ut österut av Heinrich van Kann med tvärskepp, större kor och en kupol på åttkantig bas; korsplanen mäter 65 m gånger 32 m och kupolen är 40 m hög.

Ett dokument från 17 oktober 870 anger att Ludvig den tyske överförde kyrkan ”zu wormsalt” till klostret i Prüm; troligen var det en frankisk kyrka med trästolpar. Utgrävningar 1938 intill dagens kyrka fann gråstensfundament daterade till omkring 600, men några arkeologiska bevis för en tidigare kyrkobyggnad finns inte. Mellan 1150 och 1200 uppfördes en treskeppig romansk kyrka vars västtorn bevarats i nuvarande byggnad.

Församlingen kallas "Würselener Dom" på grund av sin storlek och är sedan 2010 det största sammanslagna pastoratet i stiftet Aachen, bildat av åtta tidigare självständiga församlingar. Högaltaret, 12 m högt och 7 m brett, fyller korets nisch och visar den helige Sebastian; tabernaklet tillskrivs Johann Joseph Couven (1758), vilket inte är historiskt säkerställt.

Kyrkan ligger i centrala Würselen; huvudingången ligger under ett litet runt fönster och långhuset bär ett mörkt flerpanels tak. Västtornet, återuppbyggt efter 1944 med ljudöppningar och tälttak, är 31 m högt; korsningskupolen 40 m. Leta efter högaltaret på 12 m som fyller korutsprånget.

Den äldsta klockan, gjuten 1275, användes länge som Angelusklocka och fungerar nu bara som förvandlingsklocka; en tid var den utlånad till den nya S:t Pius X-kyrkan i Schweilbach/Teut. Tornets fyra bronsklockor är Mariaklockan från 1384, Balbinaklockan från 1432, Sebastiana från 1954 och Piusklockan från 1961, den sista på 4 600 kg och en av de största som gjutits av Otto-gjuteriet.