Liobakirche, kyrkobyggnad i Tauberbischofsheim, Tyskland

Liobakirche är en vit kyrka med en hög gavelfasad krönt av ett mörkt tegeltak och ett litet kors på den välvda överkanten. Två små fönster sitter ovanför ett större rektangulärt fönster, och två kvadratiska fönster flankerar en välvd ingång med rödaktig stensockel. Framför står en fontän av rödaktig sten med en mittpelare.

Kyrkan byggdes 1650 som Elisabethkapelle och blev klosterkyrka för franciskanerna, som grundat kloster i Tauberbischofsheim 1629. Franciskanerna flyttade ingången till marknadssidan. Klostret upplöstes 1823 och den siste brodern, Eucharius Greulich, dog 1832. Därefter användes byggnaden av Gymnasium och som lager under andra världskriget.

Kyrkan är uppkallad efter Sankta Lioba, en engelsk missionär som av Sankt Bonifatius utsågs till första abbedissa för benediktinklostret i Tauberbischofsheim. År 2005, under stadens 1250-årsjubileum, förklarade ärkebiskop Robert Zollitsch henne formellt som stadens skyddshelgon. I en monter inne i kyrkan finns reliker och verk av Lioba, bland annat handskrifter med sånger och teaterpjäser, samt föremål från kongregationen av benediktinsystrar av Sankta Lioba i Indien.

Kyrkan ligger på marknadssidan i Tauberbischofsheim; franciskanerna flyttade ingången dit för att ge byggnaden större tyngd. Fasaden vetter mot en fontän av rödaktig sten med mittpelare, och en rödaktig byggnad ligger intill. Ingången är den valvformade dörren med rödaktig stensockel.

Under restaureringsarbetet 1968 upptäcktes gamla gravar under kyrkogolvet, troligen tillhörande viktiga personer från det förflutna. Denna upptäckt visar att platsen har varit ett centrum för begravningar och tillbedjan i över tusen år.