Johanneskirche, Före detta kyrkplats i Worms, Tyskland

S:t Johannes i Worms var en tiohörnig centralbyggnad med en övre och en undre kyrka, vars axel var förskjuten från den vanliga öst-västliga riktningen till öst-öst-syd / väst-väst-nord. Huvudingången låg i västra änden och i den östra den mellersta av tre grunda korer anslutna till tiohörningen. Tornet stod delvis på södra korens båge och var mindre än det framställs i vissa avbildningar.

S:t Johannes nämns första gången i ett dokument 1200 och dateras stilistiskt till 1100-talets sista tredjedel: omkring 1170 uppfördes den yttre omgången, omkring tio år senare mittpartiet. Den övergick tidigt till stadens församling och underkyrkan användes som benhus för den lilla Johanneskyrkogården. 1796/97 använde franska trupper den som magasin; 1801 auktionerades inredningen ut, den 26 januari 1807 själva byggnaden, som revs före 1812.

Kyrkan var vigd åt Johannes Döparen. Dess underkyrka användes som benhus för den lilla Johannisfriedhof framför byggnaden. 1796/97 använde franska revolutionstrupper den som magasin. Omkring 90 spolier förvaras i Museum der Stadt Worms; ytterligare fragment finns i Liebieghaus i Frankfurt, Kurpfälzisches Museum i Heidelberg, Dom- und Diözesanmuseum i Mainz och Germanisches Nationalmuseum i Nürnberg.

Kyrkan finns inte längre: den revs före 1812 och på dess plats söder om Worms domkyrka ligger nu en gräsmatta med träd som bildar domkyrkans södra förplats. Omkring 90 spolier från byggnaden förvaras i Museum der Stadt Worms, andra fragment i Frankfurt, Heidelberg, Mainz och Nürnberg. Före en omgestaltning av platsen föreslås en arkeologisk utgrävning.

Kyrkan revs före 1812; murarmästaren Philipp Jakob Blattner och timmermannen Bertrand, som köpte den på auktion den 26 januari 1807 för 4958 franc, sålde stenarna som byggmaterial. Omkring 90 spolier finns i Museum der Stadt Worms, ytterligare fragment i Frankfurt, Heidelberg, Mainz och Nürnberg.