Stephanuskirche, Kyrkobyggnad i Halle, Tyskland

Stephanuskirche är en nygotisk hallkyrka av gult tegel, drygt 45 meter lång och cirka 28 meter bred, med treskeppigt långhus, tvärskepp och ett 61 meter högt västtorn som rymmer huvudportalen. Trapptorn flankerar tornet, och inne i kyrkan finns fortfarande en fyrvåningars stålhyllkonstruktion från tiden som universitetsbokmagasin.

Kyrkan byggdes mellan 1891 och 1893 som svar på befolkningsökningen under Halles industriella expansion, med arkitekten Otto Kilburger som ansvarade för designen. Den fungerade som plats för tillbedjan fram till 1967, då dess syfte förändrades för att tjäna olika institutionella behov.

Kyrkan är uppkallad efter Sankt Stefanus och dess församlingsområde tillhörde ursprungligen Laurentiuskirche. Vid avkristningen 1967 gick nattvardskärlen till Laurentiuskirche, krucifixet till Petruskirchens församlingscentrum i Wörmlitz och orgeln till Pauluskirche. De fyra klockorna som göts av Gustav Collier fick St.-Wenzel-Kirche i Radewell.

Byggnaden ligger på Karl-Liebknecht-Strasse och kan ses utifrån, även om tillträde till interiören kanske inte är tillgängligt. Det är värt att kontrollera aktuella tillträdesförhållanden innan besök, eftersom kyrkan inte längre fungerar som en aktiv plats för tillbedjan.

De fyra klockorna som göts av Gustav Collier flyttades till S:t Wenzels kyrka i Radewell, och en klocka (diameter 1460 mm, gjuten 1928) hade redan 1956 sålts till Magdeburgs domkyrkoförsamling. Altaruppsatsen, predikstolen och orgelfasaden gjordes av Gustav Kuntzsch i Wernigerode; orgeln, byggd 1893 av Gebr. Rühlmann i Zörbig, flyttades 1967 till Pauluskyrkan.