St. Mauritius, Församlingskyrka i Moosach, München, Tyskland

S:t Mauritius är ett brutalistiskt kyrkocentrum som färdigställdes 1967 vid Templestraße i Münchens stadsdel Moosach. Ett högt rektangulärt betongtorn med horisontella lameller nära toppen står mitt på en gångväg mellan Templestraße och Hugo-Troendle-Straße, framför en gård som bildas av en övertäckt gång. Den kvadratiska huvudsalen mäter 21 meter per sida och 14 meter i höjd, med väggar av rå formbetong vars horisontella gjutfogar är markerade som spår; dagsljus kommer endast in genom kupoler i nio takkassetter ovanför altaret och ett smalt fönsterband under taket.

St. Mauritius uppstod som ett eget själavårdsdistrikt, avskilt från församlingen St. Martin, sedan intensiv byggverksamhet sydväst om Dachauer Straße hade ökat antalet katoliker i Moosach. Kyrkostiftelsen grundades 1952, en präst tillsattes 1962 och ett kyrktält ersattes av ett större året därpå. Bygget av det nuvarande kyrkocentret vid Templestraße 5 började i oktober 1965, grundstenen lades i mars 1966 och kyrkan invigdes i mars 1967. I oktober 1968 blev St. Mauritius en egen stadsförsamling. Prästbrist och minskande katolska medlemstal ledde 2014 till sammanslagningen av St. Mauritius, St. Martin och Frieden Christi i församlingsförbundet München-Moosach.

Namnet syftar på sankt Mauritius, skyddshelgon för kyrkan som byggdes 1967. Den kvadratiska salen placerar altarbordet i mitten, omgivet av bänkar på tre sidor enligt Andra Vatikankonciliets liturgireform: celebranten vänder sig mot församlingen från den fjärde sidan. Korsvägen på vänstra väggen, elva meter lång, är ett svetsat stålarbete av Edith Peres-Lethmate med femton stationer som slutar med uppståndelsen.

Kyrkocentret ligger på Templestraße 5 och nås till fots via gångvägen mellan Templestraße och Hugo-Troendle-Straße; från Templestraße passerar man först sakristanens hus till vänster. Sedan 2024 hålls gudstjänsterna på grund av byggtekniska brister i församlingssalen intill i stället för i kyrkorummet, och klockorna får inte ringa av statiska skäl.

Kyrkans väggar vilar enbart på en pelare i var och en av de fyra hörnen, så huvudrummet på 21 meter per sida bärs av fyra stöd. De horisontella gjutfogarna i den råa betongen är urtagna som spår, vilket gör byggets skiktning avläsbar.