Mine à ciel ouvert Goitzsche, Dagbrott i Anhalt-Bitterfeld, Tyskland

Goitzsche dagbrott är en före detta brunkolsutvinningsplats i Anhalt-Bitterfeld med blottade jordlager som visar olika geologiska formationer. Gropen formar landskapet och används nu för rekreation och miljöundervisning.

Storskalig brunkolsbrytning i Goitzsche började 1948/49, och det första koltaget avgick 1952. Dagbrottet stängdes 1991 sedan Tysklands återförening minskat efterfrågan på brunkol. Mellan 1991 och 1998 flyttade LMBV cirka 56 miljoner m³ gråberg på omkring 830 hektar som en del av saneringen.

Namnet Goitzsche kommer från den svämskog som ursprungligen fanns här. Gruvdriften flyttade omkring 3 800 invånare i Paupitzsch, Niemegk, Döbern, Seelhausen och delar av Petershausen och Sausedlitz; byarna grävdes därefter bort. Mellan 1975 och 1990 utvanns cirka 50 ton bärnsten per år, över 400 ton totalt, främst för smyckesindustrin.

Det tidigare dagbrottet är nu ett sjölandskap: i norr Große Goitzschesee, fyllt med vatten från Mulde sedan maj 1999, i söder Seelhausener See vid gränsen mellan Sachsen-Anhalt och Sachsen. Gång- och cykelvägar ringar vattnen; de översvämmade sluttningarna är gamla gruvslänter, så håll dig på markerade vägar.

Mellan 1975 och 1990 utvanns här över 400 ton bärnsten, omkring 50 ton per år, som främst gick till smyckesindustrin. Bitterfelds bärnstensfyndighet i Goitzsche-gropen upptäcktes 1955 och den geologiska undersökningen inleddes 1975.