St. Eligius, församlingskyrka i Saarland, Tyskland

St. Eligius är en nygotisk hallkyrka på Bergstraße i Saarbrücken-Burbach, uppförd 1868–73 efter ritning av Carl Friedrich Müller. Den har ett västtorn med åttkantig spira, ett fyrskeppigt långhus, ett tvärskepp och ett femkantigt kor. Exteriören är sparsamt dekorerad; endast tvärskeppsgavlarna har spetsbågsfriser och korsblommor.

Kyrkan uppfördes i två etapper mellan 1868 och 1873 efter ritningar av Saarlouis-arkitekten Carl Friedrich Müller under lokal ledning av Hugo Dihm; grundstenen lades den 23 maj 1869. Bygget avbröts av fransk-tyska kriget och Dihm måste bygga om det felkonstruerade klocktornet. Färdigställd sommaren 1873 kunde den invigas först den 28 oktober 1874 eftersom Kulturkampf hindrade biskopen av Trier att utse en präst; församlingen inrättades den 8 maj 1885.

Församlingen är vigd åt Sankt Eligius, skyddshelgon för metallarbetare och gruvarbetare, med festdag den 1 december, en hänvisning till Burbachs gruv- och smältverkshistoria. År 1892 öppnades Burbachs katolska föreningshus som mötesplats för församlingens arbetar-, ungdoms-, jungfru- och rosenkransföreningar, vilka bevarade gemenskapens konfessionella och sociala identitet.

Kyrkan ligger vid Bergstraße i Burbach och är ordnad från norr till söder i torn, långhus, tvärskepp och ett fem sidor stort kor. Sedan april 2014 finns en allmänt tillgänglig trädgård strax söder om kyrkan, intill det nya församlingshemmet, där besökare kan sitta före eller efter ett besök.

Tornets åttkantiga spira vilar på en indragen klockvåning bakom en balustrad med hörnpinakler. Under bygget konstruerade platschefen Hugo Dihm först klockstolen fel och den måste byggas om, en detalj som finns i församlingens historia.