St. Bartholomäus, Barockkyrka i Wesselburen, Tyskland

St. Bartholomäus är en barockkyrka i Wesselburen, byggd på en förhöjd konstgjord kulle. Det runda tornet, inklätt i tegel, och koret ligger under ett stort tak som påminner om en Haubarg, med en takryttare krönt av en lökkupol. Ovanför korets västra sida finns en urtagning formad efter aktern på ett barockt praktfartyg.

Efter en förödande brand 1736 lät hertig Carl Friedrich av Holstein-Gottorf arkitekten Johann Georg Schott återuppbygga kyrkan, färdigställd 1738. Denna återuppbyggnad formade byggnadens nuvarande barocka utseende och design.

Dopfunten i sandsten, huggen i Westfalen under 1200-talets andra fjärdedel, är det äldsta konstverket i Dithmarschen efter Windbergkrucifixet från 1000-talet. Huvudrelieferna har huggits bort, men på snedfasen finns de fyra paradisfloderna kvar som män med fisk och skriftrulle, ett motiv som ingen annan dopfunt i Schleswig-Holstein har. I dag står den avsides från koret och används inte liturgiskt.

Kyrkan ligger på en konstgjord kulle (Wurt) vid Wesselburens högsta punkt, så vägen från centrum innebär en lätt stigning. Den är fortfarande en aktiv evangelisk-luthersk församlingskyrka; besök den därför utanför gudstjänsttiderna. Ingången är i marknivå, men den historiska byggnaden har ingen hiss; fråga församlingen i förväg om tillgänglighet.

Dopfunten i sandsten, troligen tillverkad i Westfalen under andra kvartalet av 1200-talet, är det äldsta konstverket i Dithmarschen efter Windbergkrucifixet från 1000-talet. Reliefen har huggits bort, men på snedfasen finns en framställning av de fyra paradisfloderna som fyra män med bar överkropp som håller fiskar och rullar, ett motiv som inte finns på någon annan dopfunt i Schleswig-Holstein.