St. Joseph, Kyrkobyggnad i Kalk, Köln, Nordrhein-Westfalen

Sankt Josef är en nygotisk hallkyrka i tegel, uppförd 1899–1902 efter ritningar av Heinrich Renard i Kalks historiska centrum. Det treskeppiga inre återuppbyggdes i starkt förenklad form 1949–1952 av Dominikus och Gottfried Böhm efter krigsförstörelsen. Det kvadratiska röda tegeltornet har en klocka med vit urtavla, fyra hörnspetsar och en brant mörkgrå spira krönt av ett kors.

S:t Josef uppfördes 1899–1902 efter ritningar av arkitekten Heinrich Renard, sedan församlingskyrkan S:ta Maria (1863–1866) blivit för liten för Kalks växande katolska församling. Den nygotiska tegelhallkyrkan skadades svårt under andra världskriget och återuppbyggdes 1949–1952 i starkt förenklad form enligt planer av Dominikus Böhm och hans son Gottfried Böhm. Den 12 april 1983 fördes den in i monumentförteckningen under nummer 1413.

Kyrkan är vigd åt den helige Josef, församlingens skyddspatron, som återfinns bland de symboliska ornamenten i korfönstren utförda av Dominikus Böhm. Samma fönster hänvisar också till eukaristin, Maria och Kolpingverein, en katolsk arbetarrörelse med rötter i Kalk. Ett ornamentfönster bär längs nederkanten byggnadshistoriens årtal: 1902 erbaut, 1943 zerstört, 1952 wiedererbaut.

S:t Josef ligger i Kalks historiska centrum på Rhens högra strand, i Deutz dekanat inom Kölns ärkestift. Tegeltornet med mörkgrå spira och urtavla är lätt att orientera efter. Kyrkan är sedan 12 april 1983 registrerad som byggnadsminne nr 1413; tillträdet följer församlingens gudstjänsttider.

Ett av kyrkans ornamentfönster anger byggnadshistorien längs nedre kanten: uppförd 1902, förstörd 1943, återuppbyggd 1952. Dominikus Böhms sju fönster i tvärskeppet visar två korsvägsstationer var, och hans son Gottfried formgav dopfönstret i tornet mellan 1952 och 1954.