St. Markus, Barock kyrkobyggnad i Sießen, Tyskland

S:t Markus i Sießen är en kloster- och församlingskyrka uppförd 1726–1729 enligt ritningar av Dominikus Zimmermann. Bakom en vit mur står den ljusgula fasaden med vita pilastrar; till vänster reser sig ett fyrkantigt torn med klocka och liten kupol, och den högra änden avslutas i en rund absid. Inne bär fyra tegelvalv, 14 cm tjocka, den vita salen där högaltaret omges av rödbruna marmorkolonner med förgyllda kapitäl.

En tidigare kyrka på riddaren Steinmar von Strahleggs egendom övertogs av Saulgaus dominikansystrar 1260 och införlivades med klostret 1348. Efter barockiseringen 1683–1685 lät priorinnan Maria Josepha Baizin bygga ett nytt kloster och en kyrka; grundstenen lades den 4 april 1716. Franz Beer von Au började arbetet och efter hans död 1722 tog Dominikus Zimmermann över kyrkan, som uppfördes 1726–1729. Hjälpbiskop Franz Johann Anton von Sirgenstein invigde den den 16 maj 1733.

Kyrkan är vigd åt sankt Markus, i äldre källor kallad St. Marxen; den tidigare kyrkan hade redan detta skyddshelgon. Klostret införlivade kyrkan 1348. Inne i kyrkan har valvfreskerna, målade av Johann Baptist Zimmermann 1729, nattvarden som tema och visar scener ur Gamla och Nya testamentet.

Kyrkan ligger inom klosterområdet Sießen i Bad Saulgau, i distriktet Sigmaringen. Dominikanernas kor är byggda ovanpå varandra: nere det inglasade vinterköret, ovanför det tribunliknande sommarköret, med orgeln i bakgrunden. En renovering 2002–2003 reparerade valven och taket sedan sprickor uppstått.

Kyrkan bevarar en uppsättning sena rokokoinredningar från 1762–1763: predikstolen, två sidolaltare och högaltaret, vars skulptörer är okända. Åren 1878–1883 avlägsnades de flesta övriga rokokoföremål; domkyrkovikarien Georg Dengler i Regensburg beskrev dem i en rapport som utförda i den smaklösaste och mest överdrivna rokokostilen.