Kapuzinerkloster Waldshut, kloster i Waldshut-Tiengen, Tyskland

Kapuzinerkloster Waldshut är en klosterbyggnad från 1600-talet i Waldshut-Tiengen vid Rhen. Komplexet består av en enkel kyrka, munkarnas bostäder och olika servicebyggnader ordnade kring en inre gård med trädgårdar, utformade enligt kapucinordens principer om enkelhet.

Kapucinernas stiftelser i Främre Österrike tjänade motreformationen; planeringen för Waldshut började 1650, marken överlämnades till orden 1652 och Franz I. Chullot från Sankt Blasien lade grundstenen den 14 juni 1654. Klosterkyrkan invigdes den 7 september 1659 av Konstanz biskop Franz Johann Vogt von Altensumerau. Klostret upphävdes 1821; från 1859 använde Spitalfond Waldshut den flera gånger ombyggda anläggningen, senare sjukhus och i dag Klinikum Hochrhein.

Klosterkyrkan invigdes den 7 september 1659 av biskopen i Konstanz, Franz Johann Vogt von Altensumerau und Prasberg; koret ställdes under Antonius av Padua och lekkyrkan under den obefläckade jungfrun Maria. År 1681 gav kapucinermunken Marco d'Aviano, inbjuden av rådet och medborgarna, sin välsignelse här. År 1758 uppstod en tvist med staden om uppsättandet av korsvägsstationer i lekkyrkan.

Platsen ligger bekvämt i centrala Waldshut-Tiengen och är lätt att nå från stadskärnan. Ett kapell från det tidigare klostret är nu integrerat i en medicinsk anläggning, medan andra delar är privatägda eller har fått ny användning.

Klosterkyrkan invigdes 1659, med koret under skydd av den helige Antonius av Padua och lekkyrkan under den obefläckade jungfrun Maria. Två furstliga hjärtbegravningar murades in i koret: den av prinsbiskop Johann Franz von Schönau, död 1656, och den av lantgreve Johann Ludwig II von Sulz, som bestämde sin egen 1687.