St. Marien, Tegelkyrka i Burlo, Nordrhein-Westfalen, Tyskland

St. Marien är en enskeppig tegelgotisk kyrka med åtta travéer och ett 5/10 polygonalt kor; interiören mäter 39 meter på längden, 7,40 meter i bredd i öster och omkring tolv meter i höjd. Ovanför de röda tegelmurarna, vars strävpelare är den enda yttre utsmyckningen, sitter en sexkantig takryttare med två klockor från 1631 och 1643. Ovanför den rektangulära västportalen finns en madonnabild och ett tresprångigt masverksfönster i sandsten.

Ett första kapell, omnämnt 1242 som eremiten Siegfrieds oratorium, föregick kyrkan. Wilhelmiterna bosatte sig 1245 och byggde större delen av nuvarande byggnad omkring 1300; cistercienserna tog över 1448, höjde västmurarna och välvde salen, med invigning 1 oktober 1474. Efter skador i trettioåriga kriget återställdes kyrkan och återinvigdes 1682 med ett nytt högaltare och två sidoltagare. Hünfeldoblatarna tog över klostret 1921 och köpte kyrkan 1951.

Kyrkan är invigd åt Marie himmelsfärd och mariaanknytningen återkommer inne: det nygotiska högaltaret från slutet av 1800-talet visar scener ur hennes liv, och korfönstren har mariaanknutna motiv, renoverade 1949. I koret står sex träskulpturer av helgon från omkring 1700, bland dem Maria Magdalena med en dödskalle och Barbara med ett torn.

Byggnaden är öppen för besökare som vill se interiören, inklusive huvudskeppet och sidoskeppen. Gudstjänster hålls regelbundet, så besökare bör kontrollera tiderna och planera sitt besök därefter.

Under det 1958 tillbyggda biktkapellet ligger Coemeterium novum, en korsvälvd gravkrypta med 42 kistnischer, tillgänglig utifrån på östsidan och i bruk sedan 1752. En stor öppning i kapellet ger nu insyn i altarrymmet.