St. Cäcilia, Nyromansk sockenkyrka i Ostviertel, Regensburg, Tyskland

St. Cäcilia är en nyromansk basilika av brunt tegel med ljusa steninramningar vid Reichsstraße 12 i Regensburgs östra stadsdel. Västtornet är 46 m högt och bär ett brant rött pyramidtak; gavelfasaden har ett runt fönster med tre inre cirklar, tre smala bågfönster kring en liten staty och fem bågar över tre mörka ingångar. Till höger står ett runt torn med rött koniskt tak. Kyrkan mäter 40 m i längd och 20 m i bredd.

S:t Cecilia tillkom på initiativ av Franz Xaver Haberl som övningskyrka för den katolska kyrkomusikskolan som grundades 1887 vid närbelägna Reichsstraße. Friedrich Niedermayer ritade kyrkan; biskop Ignatius von Senestrey lade grundstenen den 16 april 1900 och domprosten Paul Kagerer välsignade kyrkan den 5 oktober 1902. Biskop Anton von Henle konsekrerade den den 24 mars 1913 och församlingen bildades 1921.

Kyrkan bär namnet efter Sankta Cecilia, musikens skyddshelgon, och fungerar fortfarande som en plats för tillbedjan och sammankomster i den katolska församlingen. Troende samlas här regelbundet för sina andliga behov och deltar i gemensamma religiösa upplevelser.

St. Cäcilia ligger på Reichsstraße 12 i Regensburgs Ostviertel, nära Hochschule für katholische Kirchenmusik. Kyrkan är orienterad mot söder, tornet på 46 m står i väster och en yttertrappa av fasadtegel leder upp till ingångarna. Långhuset mäter 40 m gånger 20 m; den andra orgelpulpeten i koret visar att kyrkan används för kyrkomusik.

De fem klockorna är stämda till tonerna ovanför namnet ”Caecilia” i vesperantifonen: c′–d′–e′–g′–a′. Klocka 1, 2 och 5 göts 1901 av Lothar Spannagl i Regensburg, klocka 3 och 4 1949 av Hamm i Frankenthal. Den första orgeln, Steinmeyer opus 720 från 1901 med 31 stämmor, bekostad genom gåvor av pipor och stämmor, monterades innan kyrkan var färdig.