Herkulessäulen, Klippformationer i Sächsische Schweiz-Osterzgebirge, Tyskland.

Herkulessäulen är två smala sandstenstorn som reser sig från en gemensam klippbas och kännetecknas av sina olika höjder. De utgör ett framträdande klättringsmål med många leder av varierande svårighet och räknas bland de anmärkningsvärda klippformationerna i Bielatal-dalen.

Carl Merkel, en privat lärd, namngav de två tornen i sitt verk från 1826 om västra sachsisk-böhmiska Schweiz, med hänvisning till antikens Heraklesstoder. De flesta av hans många klippnamn i Bielatal bestod inte, men detta gjorde det. Stora pelaren bestegs första gången 1904 av Rudolf Nake, F. Goldberger och A. Kliche; Lilla pelaren ett år senare av Hanns Schueller och Oliver Perry-Smith.

Carl Merkel namngav tornen 1826 efter Herkulesstoderna, bergen på ömse sidor om Gibraltar sund i den klassiska myten. De flesta av hans fantasifulla namn på Bielatals klippor levde inte kvar, men detta gjorde det. Närliggande klättertoppar fick senare härledda namn: Herkuleskopf, Herkulessohn och Herkuleswand.

Dessa klipptorn erbjuder klätterleder för olika färdighetsnivåer och kräver lämplig utrustning och erfarenhet. Bästa tillträdet är genom Bielatal-dalen och besökare bör kontrollera förhållandena på plats eftersom vädret kan påverka framkomligheten.

Båda tornen är cirka 20 meter höga, men Lilla Herkulespelaren står på en klippfot vars dalsida når omkring 35 meter. De överhängande topphuvudena beror på ett särskilt erosionsbeständigt lager i Labiatussandstein i Schmilka-formationen, Elbsandsteingebirges äldsta kritasandsten. På båda topparna är nya leder förbjudna.