Kloster Fraulautern, Augustinskt kloster i Saarlouis, Tyskland

Kloster Fraulautern är ett tidigare augustinskt kloster med en barockkyrka belägen längs floden Saar i Saarlouis. Anläggningen fungerade i århundraden som ett centrum för utbildning och andligt liv i regionen.

1129 överlämnade adelsmannen Adalbert sina ägor i Fraulautern till ärkebiskop Meginher av Trier för att munkar från Mettlach kloster skulle bygga en kyrka och ett kloster där; Mettlach tvekade, och Adalbert köpte tillbaka sin stiftelse för 15 pund och skänkte den till ärkebiskop Albero av Montreuil, som omkring 1142 installerade augustinerkaniker från Springiersbach. Ärkebiskop Hillin av Falmagne inrättade ett adligt kapitel 1154, bekräftat av påven Hadrianus IV den 23 januari 1155. Omkring 1160 övertog augustinerkanonissor huset, som upphävdes på 1790-talet under franska revolutionen.

Namnet Fraulautern kommer från nunnorna (Frauen) i klostret och troligen från det keltiska ordet "Lutra" för en sumpig bäck, första gången dokumenterat i ett brev från 1280. Klostret tog bara emot flickor under sju år vars adelsskap var bevisat till sextonde led, och från 1249 fick det påvens tillstånd att avvisa sökande.

De forna klosterbyggnaderna ligger vid Saar i Fraulautern, nu en del av Saarlouis, och används av en grundskola under namnet "Im Alten Kloster". Eftersom skolan är i drift är interiören inte öppen för besökare; de bevarade delarna ses från gatan och tillträde avtalas i förväg med skolan.

Klostrets första sigill är från 1225 och visar den heliga treenighetens symbol, husets skyddshelgon. År 1249 gav påven Innocentius IV klostret rätt att avvisa sökande, så att ingen kunde tvinga på gemenskapen ett nytt medlem. Namnet Fraulautern kommer från nunnorna och troligen från det keltiska ordet "Lutra", sank bäck.