Griethausener Eisenbahnbrücke, Ståljärnvägsbro i Kleve, Tyskland

Griethausener Eisenbahnbrücke, även kallad Altrheinbrücke, bär en enkelspårig järnväg över en död Rhenarm nära Griethausen. Huvudspannet är ett smidesjärnsfackverk på 100,43 m (320 preussiska fot) med två parallellflänsade balkar, följt av en förlandsbro med tjugo enkla fackverksbalkar; hela konstruktionen mäter omkring 528 m. De tunna fackverksstängerna, korsade endast i mitten, förklarar det finmaskiga utförandet.

Bron byggdes 1863–1865 av Rheinische Eisenbahn-Gesellschaft under ledning av Emil Hermann Hartwich för Linksniederrheinische Strecke och spände över en död Rhenarm mot Elten och Zevenaar; själva floden korsades med järnvägsfärja till 1912. Persontrafiken över bron till Griethausen pågick till 1960, godstrafiken till ett oljebruk i Spyck till 1987. Därefter lades banan ned; 1996 övergick bron till Eisenbahnfreunde Goch-Kleve och 2016 ropades den in av arkitekten Michael Wilmsen från Kalkar.

Bron korsar en död Rhenarm på linjen mot Elten och Zevenaar, medan själva floden korsades med en järnvägsfärja som lades ned 1912. Persontåg gick över bron till Griethausen till 1960, godstrafiken till ett oljebruk i Spyck till 1987. Sedan 1996 ägs bron av Eisenbahnfreunde Goch-Kleve; 2016 köptes den på auktion av arkitekten Michael Wilmsen från Kalkar.

Bron är stängd för gående och cyklister och kan därför bara ses utifrån. Konstruktionen korsar Altrhein vid Griethausen, en stadsdel i Kleve, med huvudfacket över vattnet och den långa förlandsbron över flodslätten. Vägarna på omgivande vallar ger tydliga sidovyer av järnkonstruktionen.

Bron är gjord av smidesjärn framställt med puddelmetoden, inte av stål: den låga kolhalten och höga fosforhalten, tillsammans med spår av koppar och nickel, gör att den nästan inte rostar. Det sista skyddsskiktet lades på under andra hälften av 1920-talet och materialet motstår fortfarande korrosion.