Romarrikets gränser, Romerska rikets gränsbefästningar, världsarv i flera länder

Romerska rikets gränser kombinerade naturliga hinder som Rhen och Donau med militära vägar, sammanlänkade fort och på vissa håll sammanhängande murar. I Britannia byggdes två murar efter varandra: Hadrianus mur 122 och Antoninus mur mellan 142 och 144; i Syrien och Arabia Petraea fanns ingen sammanhängande mur, utan ett nät av gränsbosättningar och fort. I Dacia förband Limes Moesiae två eller tre vallumlinjer med ett Stort läger och många mindre läger.

Den latinska termen limes fick en administrativ betydelse först efter 300-talet och betecknade då ett militärdistrikt under en dux limitis. I Britannia byggdes två murar efter varandra: Hadrianus mur från 122 med 50 000 soldater och Antoninus mur från 142–144, övergiven 164 och kort återbesatt 208 under Septimius Severus. I Dacia förenade Limes Moesiae två eller tre vallumlinjer med ett Stort läger och många mindre läger.

Gränszonerna formade hur europeiska befolkningar utvecklades genom handelsvägar, militära poster och platser där romare och icke-romare möttes. Dessa områden visar hur människor från olika världar levde och arbetade sida vid sida.

Gränsavsnitten ligger i många länder, från Hadrianus mur i Britannien till Limes Tripolitanus i Nordafrika, så välj en sträcka före resan. I fortet Saalburg nära Frankfurt kan man gå genom den rekonstruerade garnisonen. Stengrunderna på fotona hör till en enda utgrävd gränsplats, där låga murar anger rummen.

Det latinska substantivet limes betecknade en stig eller ett balkspår mellan åkrar, en gränssten eller vilken väg som helst innan forskare började använda det om riksgränsen. Efter 200-talet blev det en administrativ term för ett militärdistrikt under en dux limitis. Romarna själva använde inte ordet om själva riksgränsen.