Galluskirche, Romersk kyrka i Pappenheim, Tyskland

Galluskirche är en treskeppig kyrka i Pappenheim vars kärna går tillbaka till 900-talet, med ett mäktigt torn med sadeltak byggt på 1000-talet. Östgaveln har korsvirke som tillkom omkring 1450, och på ytterväggarna sitter två minnestavlor i sten.

Kyrkan går tillbaka på en donation den 12 november 802 av den adliga Reginsind till klostret Sankt Gallen, vars skyddshelgon Gallus ger det ovanliga namnet. Klostret byggde på 800-talet enskeppssalen som Pappenheims församlingskyrka; en nyinvigning 1060 vittnar om en ombyggnad på 1000-talet. Mellan 1200- och 1400-talen tillkom gotiska sidoskepp, kor, sidokapell och sakristia. Efter reformationen 1539/1540 tjänade den endast som begravningskyrka.

Namnet kommer från en donation den 12 november 802 av den adliga kvinnan Reginsind till klostret St. Gallen, vars skyddshelgon är Sankt Gall. Sedan reformationen 1539/1540 tjänar kyrkan endast som begravningskyrka. På ytterväggen finns två stentavlor som minner om de stupade 1914–1918 och om fördrivningen av tyskar från Sudetenland 1945–1946.

Kyrkan ligger vid Dechantshof 8 norr om Altmühl och utanför den historiska stadskärnan, så man tar sig dit till fots från gamla stan över floden. Den muromgärdade kyrkogården runt kyrkan nås genom portvalvet från 1692; Sophie Hoechstetters (1943) och borgmästare Becks (1878) gravar finns på området. Eftersom kyrkan är i bruk som begravningskyrka bör man undvika besök under begravningar.

Kyrkan är i dag treskeppig, men sidoskeppen bröts igenom under gotiken med stora spetsbågar; den ursprungliga enskeppiga salen bevarades alltså inte utan byggdes ut. Östgaveln har korsvirke från omkring 1450, och det väldiga tornet med sadeltak härrör från 1000-talet.