Alexander-M.-Patch-Bridge, Vägbro i Mainz, Tyskland

Alexander-M.-Patch-Bridge var en tillfällig vägbro över Rhen i Mainz, uppförd från hösten 1945 på platsen för en krigstida pontonbro cirka 500 meter nedströms den förstörda vägbron, i förlängningen av Kaiserstraße. Dess 27 stöd bestod av stålrör; överbyggnaden kombinerade stålprofiler med flera lager träbalkar och träplank. Mittdelen över den inskränkta farleden utgjordes av två stålfackverksöverbyggnader på vardera 280 ton.

Väg­bron från 1882–1885 breddades 1931–1934 och sprängdes den 17 mars 1945 av retirerande tyska trupper. Från hösten 1945 byggde 333rd Engineer Special Service Regiment en provisorisk bro på den tidigare pontonbrons linje, invigd den 18 januari 1946. Den användes till Theodor-Heuss-Brücke återinvigdes den 15 maj 1950, begränsades till vissa tider i slutet av 1950-talet, stängdes efter att Schiersteiner- och Weisenauerbron öppnats den 12 december 1962 och revs från våren 1963.

Bron bar namnet efter general Alexander M. Patch, befälhavare för USA:s sjunde armé, vars trupper tog Mainz i mars 1945. Invigningen den 18 januari 1946 skedde i närvaro av företrädare för de amerikanska och franska ockupationsstyrkorna, på den plats där krigets pontonbro legat, i förlängningen av Kaiserstraße.

Bron var dimensionerad för 40 ton vid dubbelriktad trafik eller 70 ton vid enkelriktad trafik. Från slutet av 1950-talet var den bara öppen vissa tider på dygnet med begränsade laster, och efter att Schiersteiner- och Weisenauerbron öppnats gemensamt den 12 december 1962 stängdes den definitivt för trafik. Demonteringen väntade till efter den sista isgången, från 27 december 1962 till 7 mars 1963.

Ingenjörer från den amerikanska 333rd Engineer Special Service Regiment byggde denna övergång med stålrör för huvudstöden, vilket var en praktisk lösning för efterkrigstidens återuppbyggnad. Detta ingenjörsval gjorde att de snabbt kunde färdigställa en fungerande bro med material som fanns tillgängliga vid den tiden.