Schloss Willingshausen, Renässansslott i Willingshausen, Tyskland

Schloss Willingshausen, även kallat Schwertzellsches Schloss, är ett trevånings barockt herresäte på en massiv källarbas, omkring 23 × 14,5 meter, med två vindsvåningar under ett avskuret valmat tak. På västra fasaden skjuter ett runt trapptorn ut till halva sin bredd, och i sydvästra hörnet sitter ett tvåvånings renässansburspråk med fyra stenvapen och inskriften "IST REPARIERT DES JAHRS MDCXCVIII".

Familjen von Schwertzell förvärvade jurisdiktionen över Willingshausen 1489 och lät under 1500-talet uppföra nuvarande slott som ny sätesgård, i stället för en äldre liten borg i dagens park. En vapensten från 1496 finns på trapptornet. Slottet förstördes delvis och plundrades under trettioåriga kriget, förnyades delvis 1698 och förhöjdes med en korsvirkesdel i söder för att ge mer bostadsutrymme; under sjuåriga kriget plundrades inventarierna återigen.

Namnet Schwertzellsches Schloss syftar på familjen von Schwertzell, som än i dag sköter förvaltningen av sina jordbruksegendomar från slottet. Wilhelmine von Schwertzell samlade sagor från Schwalm åt bröderna Grimm och brevväxlade flitigt med dem; Wilhelm Grimm, vän med familjen sedan 1810, tog regelbundet in på slottet under resorna mellan Kassel och Marburg.

Slottet ligger i utkanten av byn och är lätt att se utifrån, med en central sal kopplad till trapptornet. Besökare kan observera den inre layouten och arkitektoniska detaljer i denna historiska struktur.

År 1824 blev slottet grundplatsen för en konstnärskoloni när målaren Gerhardt Wilhelm von Reutern kom för att återhämta sig från krigsskador. Hans närvaro lockade andra konstnärer och förvandlade platsen till ett centrum för måleri.