St. Severin, Keitum, Kyrka i Keitum, Tyskland

St. Severin är en romansk kyrka med långhus, smalare kor och halvrund absid av granitblock, vitputsad tuff och tegel, täckta av blytak. Dess fyrkantiga torn av mörkrött tegel, tillagt omkring 1450, är den enda gotiska tegelbyggnaden på Sylt. På södra sidan finns ett litet blytäckt vapenhus kallat Karfaster, och långhusets fönster är spetsbågiga.

Långhuset, koret och absiden härrör från 1216, då dendrokronologi av takbjälkarna bekräftade kyrkan som den äldsta i Schleswig-Holstein. Den dokumenterades första gången 1240 och var troligen först invigd åt Sankt Knut. Efter pesten 1350 och Grote Mandrenke-stormen 1362, som avfolkade Sylt, vigde missionärer från ärkestiftet Köln den åt Sankt Severin. Tegeltornet tillkom omkring 1450, och 1544 blev kyrkan luthersk.

Kyrkan är helgad åt Severinus av Köln, vars namn ersatte en tidigare invigning åt sankt Knut sedan missionärer från Kölns ärkestift återupplivat tron på ön. Mässingskronljusstakarna skänktes av kaptener 1683, 1698 och 1700, och renässanspredikstolen från 1580, snidad med dygderna Tro, Måttfullhet och Rättvisa, skänktes av prästparet Gruppius 1699.

Huvudingången ligger nu på norra sidan, eftersom det tidigare södra portvalvet från 1400-talet används som sakristia. Tornrummet, som murades igen efter en olycka 1740, öppnades igen 1981 som en förlängning av långhuset och entréhall. Kyrkan står på den högsta punkten av Sylts geestkärna, avskild från Keitum.

Kyrkans torn hade en gång en dubbel funktion: som navigationshjälp för sjöfarare och som fängelse. En kammare inuti tornet förblev förseglad från 1740 till 1981, vilket visar hur denna struktur spelade flera roller i öns historia.