Weißhaus, Slott i Sülz, Köln, Tyskland

Weißhaus är ett slott i stadsdelen Sülz i Köln, listat som arkitektoniskt kulturminnesmärke i Nordrhein-Westfalen. Byggnaden har en strukturerad fasad med bearbetade stendetaljer och ligger i en bostadsdel av staden.

Weißhaus tillhörde det benediktinska klostret Sankt Pantaleon, grundat 957, och tjänade abbotarna som sommarbostad. Det nämns första gången i ett dokument från 1378; ett lanthus kallat 'Zu dem Wyssenhuys' är belagt 1468 och förstördes av Köln 1474 under Neusskriget. Efter en brand 1584 lät abbot Henricus Spichernagel bygga upp det 1613–1619, och abbot Aegidius Romanus byggde ut det som sommarbostad 1669.

Namnet Weißhaus förekommer första gången i ett dokument från 1378, då Godschalk och Johanna Volver tog mark från Sankt Pantaleon-klostret som ärftliga arrendatorer. Abbotarna använde huset som sommarbostad. Kapellet, som invigdes den 10 november 1857 av kardinal ärkebiskop Johannes von Geissel, rymmer temperamålningar av Johann Anton Ramboux och fönster tillverkade i Johann Anton Friedrich Baudris verkstad.

Byggnaden ligger i ett bostadsområde i Sülz och kan nås till fots eller med kollektivtrafik utan svårighet. Eftersom tillträde kan vara begränsat är det värt att i förväg kontrollera om ett besök inuti är möjligt innan man ger sig av.

Vallgraven på cirka 5 600 kvadratmeter korsas av två bågbroar; den nordöstra har kvar sin rikt ornamenterade smidesjärnsport från byggtiden omkring 1669. Området på cirka 20 800 kvadratmeter omges av en massiv mur på 2,20 meter och är inte öppet för allmänheten; järngallret mot Luxemburger Straße ger bara insyn i de främre delarna.