Harliburg, Slottsruin i Vienenburg, Tyskland

Harliburg är en slottsruin som ligger på en kulle ungefär 200 meter över havet i Harly-skogen, med rester av runda jordvallar och djupa försvarsdiken som fortfarande syns. Platsen har utsikt över landskapet omkring och förmedlar en känsla av sin forna militära betydelse genom sitt höga läge.

Otto IV lät bygga Harliburg omkring 1203 för att kontrollera de norra tillfartsvägarna till Goslar, som stödde Filip av Schwaben. År 1291 kapitulerade garnisonen efter en fyra månader lång belägring i Herlingsbergskriget och borgen jämnades med marken. Dess stenar användes senare till att bygga borgen Wiedelah mellan 1292 och 1297 och borgen Vienenburg år 1300.

Den latinska episka dikten Herlingsberga, skriven på 1200-talet av Heinrich Rosla från Nienburg (Saale), skildrar rivningen av Harliburg. Rosla var en samtida poet, inte en munk. Diktens titel använder borgens alternativa namn, Herlingsberg.

Borgplatsen ligger på en bred topp i Harly på 193 m höjd, omkring 1 km nordnordost om Vienenburg. Kärnborgen upptar en platå på 150 × 50 m som nås från sydost genom huvudgraven, där jordverken antyder en indragen portgång. Norr om kärnan är graven 16–18 m bred med botten 12 m under platån; huvudvallen vid första förborgen är 3 m hög.

Källorna går isär om vart stenarna tog vägen: en krönika med omstridd tillförlitlighet förlägger dem till Vienenburg och Wiedelah, medan den engelska redogörelsen daterar Wiedelahs vattenslott till 1292–1297 och Vienenburg till 1300. Runt huvudborgen finns fem belägringsverk från 1291 kvar, bland dem en fyrkantig skans på 20 × 20 m omkring 300 m nordost.