Hardt, Park i Wuppertal, Tyskland

Hardt är en park på den delvis skogklädda Hardtberg-åsen vid gränsen mellan Elberfeld och Barmen, en av Tysklands äldsta stadsparker och en del av Strasse der Gartenkunst. Delarna skiljer sig: Alte Hardt, det forna stenbrottet terrasserat med små platser, monument och bänkar, Neue Hardt med stora gräsmattor, Rosengarten och Botanischer Garten på 2,5 hektar med omkring 4 000 växtarter.

Hardt höggs till stor del ned under trettioåriga kriget och användes därefter som stenbrott och betesmark. År 1807 beslutade Elberfeld att återplantera skog på åsen för att råda bot på virkesbristen. Läkaren Johann Stephan Anton Diemel lät anlägga de första ytorna som park och öppna dem för allmänheten; Diemelmonumentet (1824) och Diemeltreppe påminner om honom. Från 1880 omformade trädgårdsdirektören Heinrich Siesmayer anläggningen till en landskapspark och tog in det före detta stenbrottet.

Den botaniska trädgården började 1890 som skolträdgård vid Hardts norra kant, där rosengården nu ligger. 1910 flyttades den till nuvarande sydsluttning under Villa Eller och Elisenturm, 2,5 hektar med omkring 4 000 växtarter. Diemel-Denkmal från 1824 och Diemeltreppe påminner om läkaren Johann Stephan Anton Diemel, som öppnade de första anlagda ytorna för allmänheten.

Den historiska huvudentrén ligger på Hardts sydvästra sida, vid kanten av Elberfelds centrum. Därifrån klättrar stigar som Diemeltreppe uppför sluttningen; det före detta stenbrottet är anlagt i terrasser, med trappor som förbinder små platser från nedre Hardtstraße upp till Elisenhöhe. De övre ängarna på Neue Hardt används som solbadäng på sommaren och kälkbacke på vintern.

Det före detta stenbrottet ovanför Alte Hardt införlivades i parken omkring 1880 och terrasserades i små nivåer med monument, bänkar och utsiktspunkter över Elberfeld. En stor bågbro markerar ingången, och Waldbühne-scenen under bergväggen används för sommarkonserter. Här fanns tidigare ett vattenfall.