Haus Aspel, klosteranläggning i Rees, Tyskland

Haus Aspel är en stor klosteranläggning i Rees som består av många sammanlänkade byggnader omgivna av vatten. Anläggningen omfattar bostadskvarter, ett kapell och servicebyggnader som har utvecklats gradvis över tid.

Haus Aspel nämns första gången mellan 1020 och 1024 i munken Alpert av Metz verk De diversitate temporum, då det innehades av greve Godizo av Aspel och Heimbach. Omkring 1075 skänkte Irmtrud det till ärkestiftet Köln och gjorde det till Kurkölns nordligaste stödjepunkt mot grevarna av Kleve. Efter 1392 pantsattes det till Kleve och förföll; de ruinerade byggnaderna återuppfördes 1722 av familjen von Wittenhorst-Sonsfeld, och sedan 1850 används det som kloster av Heliga Korsets döttrar.

Kapellet inom anläggningen speglar den andliga identitet som formats under många decennier av dem som bott här. Besökare kan se detta religiösa arv uttryckt i byggnadens design och dekorativa element.

Platsen är skyddad som kulturminne och utforskas bäst genom guidade besök som ger en översikt över de olika byggnaderna. Besökare bör avsätta tillräckligt med tid för att uppskatta anläggningens omfattning och layout.

Den medeltida jordvallen under klostret är ett av de största och mest intakta exemplen längs denna del av floden. Detta dolda arkeologiska lager avslöjar platsens långa förflutna innan den omvandlades till religiösa ändamål.