Haus in der Sonne, Korsvirkesbyggnadsminne i Radebeul, Tyskland

Haus in der Sonne är ett korsvirkeshus i Radebeul, en stad strax väster om Dresden, där synliga träbjälkar delar in fasaden i ett rutnät av ljusare fyllningspaneler. Byggnaden är klassad som byggnadsminne, vilket erkänner dess strukturella integritet och dess plats i det lokala byggnadslandskapet.

Georg Christian Städter, sachsisk kurfurstlig myntmästare, lät 1770 uppföra det barocka vingårdshuset på Kröber-vinberget av murmästaren Heerklotz från Hoflößnitz och timmermannen Gottschalk från Königstein. Från 1790 byggdes husen ut flera gånger; under första halvan av 1800-talet ägdes egendomen av köpmannen Friedrich Zembsch, som kallade den Friedrichsburg. Efter filoxerakatastrofen i mitten av 1880-talet delades huset omkring 1900 i fem lägenheter, och 1917 förvärvades det av arkitekten Martin Hammitzsch.

Namnet Haus in der Sonne gavs av arkitekten Martin Hammitzsch omkring 1920/1921 med hänvisning till husets söderläge. I fasaden finns reliefer med jordbruksmotiv och två putti som väger huset mot en penningpung. Ovanför norra ingången står den latinska sentensen non mihi sed posteris, ”inte för mig utan för eftervärlden”.

Byggnaden ses bäst från utsidan under dagsljus, när träbjälkarna och fyllningspanelerna är tydligt synliga. Att gå genom de omgivande gatorna ger en bredare känsla av hur detta hus passar in i Radebeuls äldre bebyggelse.

Namnet på huset översätts som Huset i solen, vilket pekar på dess soliga belägenhet på sluttningen som får ljus större delen av dagen. Denna typ av sydvänd sluttning användes traditionellt för att odla druvor i Radebeul, vilket förklarar varför huset står där det står.