Laurentiuskirche, Kyrkobyggnad i Bünde, Nordrhein-Westfalen, Tyskland

Laurentiuskirche i Bünde är till sin kärna en senromansk byggnad med rakt avslutat kor och ett brett tvärskepp med två sidoabsider. Ett norra sidoskepp som tillkom omkring 1507–1509 gjorde den till en tvåskeppig hall. Tornet är från 1100-talet; det vitputsade tornet med mörk spira, urtavlor och skulpturer står intill en lång vit byggnad.

Laurentiuskirche grundades i slutet av 700-talet som egenkyrka till en kungsgård och nämns första gången i ett dokument daterat 22 maj 853, tillskrivet Ludvig den tyske men i själva verket upprättat omkring 886–888; det hänvisar till ett äldre, förlorat dokument av Ludvig den fromme som skänkte kyrkan till Herfords nunnekloster. Det nuvarande tornet tillkom i period IIa, daterad till 900-talet genom murningstekniken, och den senromanska korssalen följde på 1200-talet. Omkring 1507–1509 tillfogades ett norra sidoskepp, varvid kyrkan blev en tvåskeppig hall.

Kyrkan är vigd åt sankt Laurentius, ett patronat som antyder att den uppstod i slutet av 800-talet som egenkyrka till en kungsgård. Den tillhör den evangelisk-lutherska Lydia-församlingen i Bünde i Kreis Herford och är dess äldsta församlingskyrka.

Kyrkan ligger i centrala Bünde och tornet syns från gatorna runt omkring. När värmen installerades 1979 krävdes en omfattande arkeologisk utgrävning, så golvet speglar flera byggnadsperioder (I–V) i stället för en enda medeltida plan. Fråga på plats om tillträde, eftersom källorna inte anger några fasta öppettider.

Utgrävningen 1979, som blev nödvändig genom en ny värmeanläggning, skilde byggnadsperioderna I till V. Period I kunde inte dateras och en bosättningsfas föregick den första påvisbara byggnaden; det romanska torn som syns i dag tillkom i period IIa.