Martinskirche, Protestantisk kyrka i Apolda, Tyskland

Martinskirche i Apolda är en protestantisk kyrka vars äldsta delar härrör från romansk tid. Från den fasen finns två rundbågar med kubiska kapitäl och de mittersta nord- och sydportalerna kvar, samt ett romanskt altarfundament som upptäcktes 2003 och syns under glas. Sedan 1925/26 är långhuset avskilt från koret, så den främre delen, Martinskapelle, används som gudstjänstrum.

Martinskirche omnämns första gången 1119, och romanskt murverk samt en romansk altarfundament finns kvar. Ursprungligen låg den utanför stadsmurarna nära sammanflödet av bäckarna Herressener och Schötener. Ombyggnader är dokumenterade från 1671, med nyinvigning 1700 efter en byggfas som började 1683 och en "försköning" 1776. När Lutherkirche stod klar 1894 förlorade den sin roll som stadskyrka, och 1925/1926 avskildes långhuset från koret under ledning av arkitekten Bang-Haas från Weimar.

Ätten Vitzthum, herrar till Apoldas slott, använde kyrkan som familjegrav, medan invånarna begravdes på kyrkogården runt omkring, dagens Kantplatz. Inne finns fem gravmonument kvar, fyra med skulpterade bilder av de döda. En sägen berättar att Catarina von Vitzthum, dotter till Moritz, dödades av blixten som barn, så som en spåkvinna förutsagt; Katharina-Brunnen i staden påminner om henne.

Kyrkan ligger utanför de gamla stadsmurarna nära sammanflödet av bäckarna Herressener och Schötener. Sedan 1926 används kontinuerligt bara den främre delen, Martinskapelle, där söndagsgudstjänsten fortfarande hålls varje vecka. Koret rymmer 100 besökare. Det romanska altarfundament som hittades 2003 syns genom glasrutor i golvet.

Här hänger Apoldas äldsta klocka: gjuten omkring 1503, troligen av Erfurts gjutare Heinrich Ziegler, hittades i Zottelstedts klocktorn och såldes till Apolda 1955. Julen 1956 ringde den för första gången i Martinskirche.