St. Remigius, Kyrka i Suderburg, Tyskland

Sankt Remigius kyrka består av ett runt 1200-tals torn av grå och bruna stenblock med ett högt koniskt tak av röda tegelpannor, sammanbyggt med en korsformig korsvirkessal från 1752–1753. Salen har röda tegelmurar nedtill, mörkt träkorsvirke ovanpå, fyra fönster med vita spröjsar och en trädörr. Innanför ljusgula väggar och platt tak finns ett barockpredikstolsaltare från 1751–1753 med förgyllning, vita bänkar och en mässingskrona.

Det runda tornet av fältsten byggdes omkring 1247; dendrokronologisk datering av en ekbalk som fälldes hösten/vintern 1246/1247 styrker detta. Tornet tjänade som klocktorn, inte försvarstorn. Det gamla långhuset revs och ersattes av nuvarande korsformade korsvirkessal, påbörjad 13 april 1752 enligt ritningar av Otto Heinrich von Bonn och invigd 1 oktober 1753, på sankt Remigius festdag.

Kyrkan är uppkallad efter sankt Remigius, biskop av Reims (ca 440–533), vars helgondag 1 oktober valdes för invigningen 1753. Namnet antyder en grundläggning från frankisk tid. Inne förvaras en järnbeslagen kista från omkring 1303 som användes som offerstock för gåvor till de fattiga; enligt anteckningarna bröts den upp flera gånger på 1500-talet.

Kyrkan ligger i utkanten av Suderburg, med det runda fältstenstornet och dess röda koniska tak vänt mot den som anländer. Tornet måste redan 1753 hållas uppe av stödpelare, och klockorna når klockstolen genom ett fönster på västsidan. Sakristian, tillbyggd 1718 av pastor Franz Ernst Hausmann, ligger intill kyrkan.

Vid tornporten är en granitkvarnsten av en typ som redan hade gått ur bruk på 1000-talet nedsänkt i marken; den hittades i kyrkans golv vid en tidigare renovering. Tornets datering avgjordes med dendrokronologi: en ekbalk som lagts in i stenmurverket fälldes hösten eller vintern 1246/1247, vilket vederlägger äldre lokala påståenden om ett 1000-talsursprung.