Kongresshalle Leipzig, Konserthall och multifunktionslokal i Leipzig, Tyskland

Kongresshalle Leipzig är en evenemangsbyggnad i jugendstil ritad av arkitekten Heinrich Rust, med 77 meters fasad mot Pfaffendorfer Straße och ett 50 meter högt torn. Salarna öppnade 1900 under namn som Großer Saal, Weißer Saal, Terrassensaal och Pfauensaal; foajétaket räknas bland Leipzigs betydande art déco-exempel. I Großer Saal fanns ett av Europas största sviktande dansgolv, uppbyggt i lager med hålrum.

Leipzigköpmän tog initiativ till Gesellschaftshaus, ritat av Heinrich Rust och invigt den 29 september 1900 efter förseningar. Från 1946 till 1981 spelade Gewandhausorkestern i Stora salen under Franz Konwitschny, Václav Neumann och Kurt Masur. Vita salen inhyste Theater der Jungen Welt från 1946 till 1989, och den 20 juni 1968 rullades en protestbanderoll mot rivningen av universitetskyrkan ut här.

Hallen är idag värd för konserter och utställningar och samlar människor i utrymmen som bär namnen från historiska salonger som Stora salen och Påfågelssalen. Dessa sammankomster fortsätter en tradition som kopplar besökare till lokalens roll som social mötesplats under många decennier.

Lokalen ligger nära Leipzigs zoo och är lätt att nå med kollektivtrafik. Interiören är flexibel och kan arrangeras olika beroende på typen av evenemang.

Påståendet att byggnaden tjänade som militärsjukhus under första världskriget upprepas ofta men kan inte beläggas och anses osannolikt. Säker är däremot protesten den 20 juni 1968: vid slutkonserten i den internationella Johann Sebastian Bach-tävlingen rullade deltagare ut en banderoll som krävde återuppbyggnad av universitetskyrkan, som just hade sprängts.