Grube Wilhelmine in Sommerkahl, Historiskt gruvområde i Sommerkahl, Tyskland.

Grube Wilhelmine är en före detta koppargruva vid Sommerkahls östra utkant i bayerska Spessart. Ingångsstollen leder in i gångar genom Schöllkripp-gnejs, där malmgångarna innehåller kalkopyrit, bornit och tennantit tillsammans med baryt och kvarts. Grön malakit och blå azurit bildar skorpor på berget, och samma färgningar syns på den branta väggen i det ursprungliga dagbrottet ovanför ingångsstollen.

Gruvan dokumenteras första gången 1542 och började med dagbrott av järn- och kopparhaltiga mineral. Från 1870 byggde Frankfurtköpmannen Justus Matthäus Bastert ut underjordisk kopparbrytning och lät bearbeta malmen i ett närliggande lakverk; hans Justushütte i Damm smälte kopparn. Mellan 1920 och 1922 bröt över 100 gruvarbetare cirka 70 ton malm per dag, varav endast omkring ett ton smältfärdigt material erhölls. 1923 lades driften ned på grund av bristande lönsamhet.

Gången är uppkallad efter koppargruvan Wilhelmine, först omnämnd 1542 och i drift till 1923. Besökare ser grön malakit och blå azurit som skorpa på berget i gångarna och på dagbrottsväggen ovanför ingångsgången; dessa färgrika kopparkarbonater tjänade gruvarbetarna som prospekteringsmineral för att hitta kopparmalm vid ytan.

Den tillgängliga delen ligger på en lägre nivå och har utvecklats av en lokal förening för besökarnas säkerhet och komfort. Ta med varma kläder eftersom temperaturen under jord är sval året runt, och bär stadiga skor för ojämna gångar.

Vintertid stängs gångarna och schakten utom in- och utflygningsspringor och tjänar som tillhåll för många fladdermöss, bland dem stor fladdermus. Därför går gruvan inte att besöka under de kalla månaderna; de nattaktiva djuren söker sig då till varmare sovplatser i omgivningen.