St.-Kilian-Kirche, Kyrka i Bad Lausick, Tyskland

S:t Kiliankyrkan är en treskeppig romansk basilika, påbörjad 1105 under greve Wiprecht von Groitzsch och under uppsikt av benediktinklostret i Pegau. Den byggdes först utan torn; ett torn tillkom efter 1523 och ersattes på 1700-talet, då interiöret målades i barockstil och sidoskeppen försågs med korsribbvalv. Västportalen är av porfyr från Rochlitz.

Bygget av St.-Kilian-Kirche började 1105 under greve Wiprecht von Groitzsch som en treskeppig romansk basilika under överinseende av benediktinklostret i Pegau och uppfördes först utan torn. År 1523 valde församlingen en evangelisk präst och lade snart till ett torn, som ersattes på 1700-talet, då interiöret målades i barockstil och sidoskeppen fick korsribbvalv. Ett flygelaltare från 1490, hitfört 1920 från den övergivna kyrkan i Witznitz, och restaureringen 1955–1957 formade därefter byggnaden.

Kyrkan är uppkallad efter Sankt Kilian, skyddshelgon för de frankiska nybyggarna för vilka den byggdes som centralkyrka. Sedan 1523 väljer församlingen sin egen protestantiska präst. År 1920 flyttades ett flygelaltare från 1490 hit, räddat från kyrkan i den övergivna byn Witznitz nära Borna före brunkolsbrytningen.

Kyrkan ligger i centrala Bad Lausick och på norra sidan står minnesmärken över de stupade i krigen 1870/71 och 1914–18. Västportalen av porfyr från Rochlitz är huvudingången. Silbermann-Trampeli-orgeln spelas vid gudstjänsterna, så besök kyrkan utanför dem.

Orgeln byggdes av Gottfried Silbermann 1722 för Johanniskirche i Chemnitz, utökades 1791 av Johann Gottlob Trampeli, såldes till Auligk 1879 och flyttades till Bad Lausick först 1957. År 1988 återställde firman Eule i Bautzen till stor del dess ursprungliga korstämning.