Hohlenstein-Stadel, Förhistorisk grotta i Tyskland

Hohlenstein-Stadel är en grotta i Hohlensteins kalkstensmassiv vid Lone-dalens södra kant nära Asselfingen. Den 8 m breda ingången öppnar sig på massivets norra sida; innanför löper en enda krökt gång på omkring 70 m, med ett valv som i medeltal är 4 m högt, kantad av små kamrar och sidonischer. Grottan ligger 5 m över Lone, på 470 m höjd.

Oskar Fraas gjorde de första utgrävningarna 1861 i jakt på grottbjörnsben. Den 25 augusti 1939 fann Otto Völzing över 200 elfenbensfragment som förvarades på Museum Ulm till 1969, då Joachim Hahn fogade samman dem till den 31 cm höga Lejonmänniskan, en humanoid med lejonhuvud daterad till 35 000–40 000 år sedan. Ett neandertalarlårben funnet 1937 i ett musterienskt lager sekvenserades 2017. Platsen blev 2017 ett UNESCO-världsarv.

Namnet Stadel betyder "lada"; 1866 kallade paleontologen Oskar Fraas grottan ett "björnmenageri". Den 8 m breda ingången ligger på norra sidan av Hohlenstein-klippan ovanför Lone. I grottan har hängen av mammutelfenben och genomborrade djurtänder från aurignacienkulturen påträffats.

Grottan öppnar sig på norra sidan av Hohlenstein-massivet på 470 m höjd, cirka 5 m över Lone och ett hundratal meter söder om dess strand. Man når den via Lonetalweg från vägen K7307 mellan Öllingen och Bissingen an der Teck. Ingången är 8 m bred; innanför löper en enda krökt gång på omkring 70 m med små sidokammare under ett valv som i genomsnitt är 4 m högt.

De 88 björnskallarna kommer inte från Stadel utan från den närliggande Bärenhöhle några meter bort, där Oskar Fraas 1861 registrerade 10 000 björnben. I själva Stadel hittade Fraas 1866 endast några stenartefakter och kompletta björnben.