Kirche St. Elisabeth, Församlingskyrka i Kassel, Tyskland

S:ta Elisabet är en rektangulär salskyrka uppförd 1959–60 enligt ritningar av den Münchenbaserade arkitekten Armin Dietrich, med stålskelett, rött tegel i väggarnas övre två tredjedelar och band av klart glas vid marknivå. Den släta entréfasaden av rå betong har fem horisontella fogar och tre sexkantiga nischer på mittaxeln. Intill står en fristående kvadratisk kampanil av armerad betong och rött tegel, vars klockvåning är fylld med genombrutna betongblock.

Nuvarande kyrka uppfördes 1959–1960 enligt ritningar av Münchenarkitekten Armin Dietrich och ersatte Elisabethkirche som Simon Louis du Ry byggde 1770–1777, förstördes under andra världskriget och revs efter kriget; på dess plats uppfördes Staatstheater. Fulda-biskopen Adolf Bolte invigde den nya byggnaden den 19–20 november 1960. Den 1 januari 2016 slogs Kassels församlingar samman; församlingskyrka är St. Bonifatius och St. Elisabeth är sedan dess en filialkyrka.

Här hänger fem tavlor av hovmålaren Johann Heinrich Tischbein den äldre, räddade från den tidigare Elisabethkirche; de kommer från hans passions- och himmelsfärdsserie som målades för den kyrkan 1778, och de övriga panelerna finns på domkyrkomuseet i Fulda. Altarkorset, en madonna med barn och de 13 reliefpanelerna av korsvägen är verk av den Kasselfödde Alfred Schöpffe. I Elisabeth-kapellet visar en stenskulptur av Uwe Wenk Wolff hur den heliga Elisabeth av Thüringen, kyrkans skyddshelgon, delar ut bröd till de fattiga.

Kyrkan är obrukbar sedan taket rasade över hela sin längd vid middagstid den 6 november 2023; ett tillfälligt nöd tak täcker den nu. Den skyddade orgeln och möjligen andra konstverk skadades. Församlingen publicerade i juli 2024 en utredning om orsakerna och meddelade i mars 2025, efter en enkät med cirka 1 500 deltagare, att platsen ska användas för religiösa, kulturella och sociala ändamål.

Tornet står fristående från kyrkan som en italiensk kampanil. De nedre våningarna är fyllda med rött tegel, klockvåningen med genombrutna betongblock, och ovanför ligger en våning utan väggar som stängs av ett mycket platt tälttak krönt av en kula och ett kors. De fyra klockorna göts 1959 av Friedrich Wilhelm Schilling i Heidelberg och väger 2440, 1327, 943 och 735 kg.