Bahnstrecke Merzig Süd–Büschfeld, Historisk järnvägslinje i Saarland, Tyskland

Järnvägen Merzig Süd–Büschfeld var en 22 km lång normalspårig bana som öppnades den 6 juli 1903 och förband Merzig i Saardalen med Büschfeld vid statsbanan Saarbrücken–Lebach–Nonnweiler i utkanten av Hunsrück. Mellan Homanitfabriken nära Niederlosheim och Büschfeld har spåren rivits; på en del av sträckan går fortfarande ett museijärnvägståg.

Linjen byggdes i början av 1900-talet för att bättre förbinda gruvområden och stödja industriella transporter i regionen. Efter första världskriget komplicerade gränsförändringar hur järnvägen drevs.

Linjens namn kommer från dess två ändpunkter, Merzig och Büschfeld. Den största godskunden, före andra världskriget och ända till slutet, var Villeroy & Bochs fabrik i Merzig. Från 1950 drev bolaget också en busslinje från Saarhölzbach via Britten till Bachem, som 1953 förlängdes till Merzig och konkurrerade med de egna tågen.

Det bästa sättet att utforska linjen är att utgå från de bevarade stationerna, varav några nu fungerar som museer eller kulturcentra för besökare. En promenad längs den gamla banan ger vyer över hur landskapet har förändrats sedan järnvägens storhetstid.

Järnvägens största godskund, redan före andra världskriget och till slutet, var Villeroy & Bochs fabrik i Merzig. Godsmängden sjönk från omkring 200 000 ton 1960 till omkring 50 000 ton 1986, och Saarland slutade täcka ett årligt underskott på cirka 2 miljoner DM.