Willibaldsburg, Borg i Eichstätt, Bayern, Tyskland.

Willibaldsburg är en utskottsborg påbörjad omkring 1353 på Willibaldsberg, en 464 m hög rygg ovanför Altmühldalen väster om Eichstätts gamla stad. Anläggningen är cirka 420 m lång. Den långa huvudlängan har brant rött tegeltak och två höga fyrkantiga hörntorn mot dalen, med ett lägre fyrkantigt torn till vänster; framför skjuter en väldig stenbastion med sluttande murar ut. Gemmingenbau, ritad från 1609 av Augsburgs stadsbyggmästare Elias Holl, fick sin tvåtorniga fasad från 1629 med Hans Alberthal och Martin Barbieri.

Den första befästningen uppfördes omkring 1070 och genomgick sedan en stor utbyggnad på 1300-talet under furstbiskoparna som förvandlade den till sin officiella bostad. Denna renovering etablerade den som det främsta fästet för Eichstätts andliga härskare.

Namnet kommer från Willibald, Eichstätts förste biskop (ca 700 – ca 787), som gav kullen dess namn. Under Johann Konrad von Gemmingen rymde borgen en botanisk trädgård vars växter beskrevs av trädgårdsmästaren Basilius Besler i Hortus Eystettensis 1613. Den återuppbyggda bastionsträdgården följer i dag den planteringen från 1600-talet.

Man når fästningen till fots via stigar uppför sluttningen, och en halv dag räcker för att utforska hela anläggningen inklusive museerna. Stadiga skor rekommenderas eftersom de gamla trapporna och gångvägarna är branta och ojämna på sina ställen.

Den återuppbyggda bastionshaven på Willibaldsburg återupplivar Hortus Eystettensis, den botaniska trädgård som biskop Johann Konrad von Gemmingen anlade efter 1595. Dess skötare Basilius Besler publicerade katalogen 1613, med gravyrer av Wolfgang Kilian. Trädgården invigdes på nytt 1998.