St. Remigius, Kyrkobyggnad i Büdingen, Tyskland

St. Remigius är en kyrkogårdskyrka av grova röda stenblock med ett brant grått skiffertak som bär tre små takkupor med välvda öppningar. Fem smala välvda fönster löper över den övre fasaden, och en rundad stenomfattning ramar in den centrala entrén i markplanet. Två höga pelarformade träd och en låg häck står framför byggnaden.

I början av 700-talet lät en frankisk godsägare bygga en träkyrka på Großendorf, vigd åt sankt Remigius; en enda grav i lämningarna bekräftar att den var privat. På 800-talet ersattes den av en stenbyggnad i salform, och omkring 1050 höjdes västra tvärskeppet och långhuset till nuvarande höjd. Först omnämnd i maj 1265 var den Büdingens sockenkyrka till 1495, då sakramenten flyttades till Marienkirche; sedan dess används den som begravningskyrka.

Invigningen åt Remigius, merovingisk-frankisk nationalhelgon, pekar på kyrkans ursprung som egenkyrka (Eigenkirche) från tidigt 700-tal. Sedan 1495 tjänar St. Remigius endast som begravningsplatskyrka, efter att stadsförsamlingen flyttat till Marienkirche. Inuti syns tio runda fönster, sengotiska väggmålningar och Fugenschnitte (fogskärningar).

St. Remigius ligger i stadsdelen Großendorf, inte i Büdingens gamla stad, och används sedan 1495 endast som begravningskyrka, så några ordinarie gudstjänster finns inte. Man besöker kyrkogården och den romanska kärnan; de tio rundfönstren, de sengotiska väggmålningarna och fogskären finns inne. Två pelarformade träd och en häck skymmer delvis den röda stenfasaden från gatan.

Kyrkan anses vara moderkyrka för kyrkorna i Herrnhaag, Hain-Gründau, Mittel-Gründau, Büches, Wolf, Rinderbügen, Wolferborn, Kefenrod och Hitzkirchen, medan Vonhausen, Calbach, Orleshausen och Dudenrod hade egna kyrkor. Inne finns tio runda fönster, sengotiska väggmålningar och i stenen ristade foglinjer att leta efter.