Nikolai Chapel, Kapellruin i Mitte, Hannover, Tyskland

Nikolaikapellet är en taklös gotisk ruin i Hannovers stadsdel Mitte, byggd av ljusgrå och beige stenblock. Två höga spetsbågar med djupa profiler öppnar mot ett ihåligt inre där rött tegel syns på innerväggarna; ovanför reser sig en brant gavel med en liten rektangulär öppning och en kort avslutning. Till höger har en lägre mursektion ett enda rektangulärt fönster, och på gräset framför står en mörk stenhäll med inhuggna figurer och en oläslig textpanel.

Uppförd mellan 1250 och 1284 utanför Hannovers murar som spetälskekapell för Nikolai-Stift och dokumenterad 1284 som "capella leprosorum extra muros". Omkring 1325 tillkom ett polygonalt kor med Hannovers äldsta kända tegelmurverk. Skadad vid bombningarna under andra världskriget revs kapellet till stor del 1953 för en väg, och koret står kvar som minnesmärke.

Namnet Nikolai kapell finns första gången dokumenterat 1323 som "capella sancti Nycolai"; borgmästaren Christian Ulrich Grupen antog senare att invigningen åt Nikolaus av Myra, färjekarlarnas skyddshelgon, berodde på deras närbelägna upplagsplats vid Leine. 1859–1864 använde den nya församlingen i Nordstadt kapellet till dess att Conrad Wilhelm Hases Christuskirche invigdes den 21 september 1864. Från 1869 hyrdes det ut till Hannovers engelska församling, som bekostade utbyggnaden.

Ruinerna står i Hannovers stadsdel Mitte, i Nordstadt vid före detta Steintor, vid södra kanten av den gamla S:t Nikolai-kyrkogården nära Klagesmarkt. Koret lämnades kvar som minnesmärke när långhuset revs 1953 för en väg, så lämningarna ligger intill trafiken i stället för i ett slutet område. Epitafierna på gräset framför går att läsa från stigen.

Kapellets kor från 1325 anses vara Hannovers äldsta bevarade byggnad. 1953 revs den omkring 700 år gamla kapellen till stor del för att ge plats åt en väg, och koret lämnades kvar som minnesmärke. Epitafierna vid kapellet finns kvar på platsen.