Wilmersdorfs begravningsplats, Trädgårdsmonumentbegravningsplats i Charlottenburg-Wilmersdorf, Berlin, Tyskland.

Wilmersdorf begravningsplats är en allékvarterbegravningsplats på 10,12 hektar i Berlin-Wilmersdorf, anlagd från 1885/1886 med ett rätvinkligt stigsystem och alléer av lind och platan. Kapellet, byggt enligt ritningar av Max Contag och Christian Havestadt, förstördes under andra världskriget och revs därefter; stigens rondell finns kvar och är planterad med rhododendron. Sektionerna A, B och D är ett registrerat trädgårdsmonument.

Kyrkogården anlades 1885/1886 som municipal begravningsplats för landskommunen Deutsch-Wilmersdorf, väster om byns centrum och söder om Berliner Straße, på omkring en hektar. Kring 1887 stod ett tegelkapell med tillhörande bårhus, ritat av Max Contag och Christian Havestadt, i mitten, och området indelades av ett rätvinkligt gångsystem vars huvudgångar planterades som alléer, främst med lind och platan. Mellan 1906 och 1915 utvidgades kyrkogården åt söder, väster och öster med i stort sett samma gestaltningsprinciper; ritningarna tillskrivs Richard Thieme. Kapellet skadades svårt under andra världskriget och revs därefter; på dess plats växer nu rhododendron.

Begravningsplatsens namn kommer från den tidigare landskommunen Deutsch-Wilmersdorf, vars kommunala begravningsplats den var från 1885/1886. Huvudvägarna anlades som alléer, mest planterade med lind och platan, och längs muren finns många monumentala familjegravar. Gravmonumenten vid muren, som ädikulan med inskriften "FAMILIE HASS LACHER", visar hur familjer i Wilmersdorf hedrade sina döda.

Begravningsplatsen nås från Berliner Straße, där den forna huvudentrén nu är en sidoport. Huvudgångarna bildar ett rätvinkligt rutnät och är alléer planterade främst med lind och platan; längs yttermurarna står bevarade vägggravar och mausoleer. Kapellet som låg i mitten revs efter krigsskador; dess runda gångplats finns kvar och är planterad med rhododendron.

Begravningsplatsen följer ett rätvinkligt stigsystem där huvudvägarna anlagts som alléer med lindar och plataner. Utvidgningarna mot söder, väster och öster mellan 1906 och 1915 tillskrivs Richard Thieme. Tegelkapellet av Max Contag och Christian Havestadt, färdigt 1887, skadades svårt under andra världskriget och revs därefter; dess runda gång finns kvar och är planterad med rhododendron.