Jakobuskirche, Romansk kyrka i Tübingen, Tyskland

Jakobuskirche är en romansk kyrkobyggnad i Tübingens gamla stad, kännetecknad av sina rundbågar och solida stenkonstruktion som är typisk för medeltida religiösa strukturer. Byggnaden uppvisar tjocka väggar och robusta pelare som är synliga både inifrån och utifrån.

Kapellet byggdes omkring 1200 på ekpålar som var cirka 14 meter långa och nämns första gången 1377. Vårfloderna i Ammertal gjorde att kyrkan år 1500 höjdes med omkring 2,5 meter, då den fick sitt nuvarande utseende och ett kor i öster; en inskrift under korfönstret anger att den första stenen lades den 10 juni 1500. Länge använd som sjukhuskyrka delades den från 1807 av katoliker och protestanter och blev 1918 en självständig församlingskyrka.

Namnet Jakobuskirche påminner om kyrkans invigning till sankt Jakob, vars figur med mantel, snäcka, stav och hatt finns som slutsten i korets korsvalv. Sedan 1807 delas byggnaden av katoliker och protestanter, och den första katolska mässan i Tübingen efter reformationen lästes här den 15 februari 1807. Kyrkan är en etapp på den europeiska Jakobsleden till Santiago de Compostela.

Kyrkan ligger i Unterstadt, nedre staden, intill Salzstadel och inte i övre staden kring Stiftskirche. Eftersom byggnaden höjdes cirka 2,5 meter år 1500 ligger bottenvåningen nu klart över gatunivån. På korets yttervägg under fönstret finns inskriften som anger att första stenen lades den 10 juni 1500.

På ytterväggen sitter stenblock med inhuggna koncentriska cirklar, så kallade solskivor, några med böjda, upplyfta armar vars betydelse ännu inte är klarlagd. Inne i koret visar slutstenen i korsvalvet Jakob med mantel, snäcka, stav och hatt, ett minne av etappen på pilgrimsvägen till Santiago de Compostela.