St. Remigius, Romersk kyrkobyggnad i Wittlaer, Tyskland

St. Remigius är en romansk basilika i Wittlaer vars mittskepp ännu visar ursprunget som enskeppig salbyggnad. Det kvadratiska tvärskeppet har samma bredd som det treskiktiga västtornet, och den östra absiden täcks av ett ribbvalv med tre runda fönster. Klerestoriet har åtta blindarkader, och i varannan sitter ett rundbågefönster.

Byggnaden började som en enskeppig kyrka på 1100-talet men byggdes ut till en treskeppig basilika under 1200-talet, med dokument som först nämner den 1144. Denna omvandling visar hur samhällets behov växte över tid och drev arkitektoniska förändringar.

Kyrkan är vigd åt den helige Remigius, biskop av Reims, vars minnesdag är den 1 oktober. Inuti tillförde omgestaltningen på 1920- och 1930-talen under prästen Franz Vaahsen verk av Ewald Mataré — korsfästelsegruppen, altarkorset och tabernaklet — samt glasmålningar av Jan Thorn Prikker (1926–1927) och ett fönster från 1937 av Heinrich Nauen och Wilhelm Teuwen.

Kyrkan ligger i Wittlaer, en nordlig stadsdel i Düsseldorf; det treskiktiga tornet med rundbågsfriser bildar entréfasaden i väster. Långhus och sidoskepp nås under tornet, och det kvadratiska tvärskeppet leder österut till absiden med ribbvalv och tre runda fönster. Lägg märke till ljudöppningarna i klockkammarens översta våning.

Orgeln från 1998, byggd av Josef Weimbs i Hellental, är ett helt mekaniskt instrument med 14 stämmor på slejflådor och kopplen II/I, I/P och II/P. Bland inventarierna från 1400-talet finns ett processionskors, och dopfunten är från omkring 1200.