Pfarrkirche, Katolsk församlingskyrka i Leider, Aschaffenburg, Tyskland

S:t Laurentius är en nyromansk pelarbasilika uppförd 1923 i stadsdelen Leider, med San Paolo fuori le Mura i Rom som förebild. Långhuset är 19,80 m brett och med förhallen 56,50 m långt; tolv kolonner i två rader delar hallen i tre skepp. Det kvadratiska tornet mäter 8 gånger 8 m och är 45 m högt.

Ett kapell i Leider finns dokumenterat 1340 och 1345, då det var skyldigt en spannmålstionde till S:t Martins kapellstiftelse i Aschaffenburg; det var filial till Vår Frus församling i övre staden. Würzburgs stift upphöjde Leider till självständig församling 1919 med tanke på befolkningsökningen genom hamnutbyggnaden. Den nya kyrkan påbörjades med första spadtaget den 14 november 1921, grundstenen lades på annandag påsk den 17 april 1922 och kyrkan invigdes den 5 augusti 1923.

Församlingen är vigd åt sankt Laurentius, vars träfigur från det gamla kapellet flyttades till den nya kyrkan 1923. År 1930 skänkte Leiderbor de fjorton korsvägsstationerna av skulptören Johann Josef Belz till minne av sina avlidna anhöriga. Det gamla kapellet, som avsakraliserades 1923, användes för teaterföreställningar och ungdomsmöten innan Evangelisk-lutherska kyrkan köpte det 1955 och vigde det åt sankt Lukas.

Kyrkan ligger i Leiders gamla centrum, i Aschaffenburgs stadsdel med samma namn. Interiören är en pelarbasilika: tolv kolonner i två rader delar hallen i tre skepp, vid första kolonnparen står kommunionbänkarna i gulröd sandsten och vid den andra högra kolonnen predikstolen. Det kvadratiska tornet är 45 m högt.

De tolv kolonnerna i salen står för de tolv apostlarna, och högaltarväggen av konstmarmor visar två scener av brödsbrytelsen: nattvarden till vänster och Emmauslärjungarna till höger. Korsfästelsegruppen ovanför är skuren i trä av Frankfurtbildhuggaren Johann Josef Belz, som också gjorde sidooltarna och de fjorton korsvägsstationerna som Leiderbor skänkte 1930.